Skillde mig från min "underbara" man för ett & ett halvt år sen ca...Å ja underbara...låter helt knäppt med tanke på vad som finns att läsa om otrohet & annat men känslorna bara dog :( vilket är en stor sorg. I vilket fall som helst är detta ju ett tag sen & min enfald trodde jag att jag kommit över alltihop, att jag gått vidare. Men har sedan 7 månader träffat en ny man, som också genomgår skillsmässa, inte riktigt klar ännu. Det är kanske detta som kickat igång mina känslor, jag vet inte!! Vet bara att man nånstans måste ventilera sig, för vilken vän eller släkting orkar höra detta nu liksom...Du borde vara nöjd, lycklig, du har ju hittat en ny man du är förälskad i och ni har det bra...ja visst är det så men känslan av ett misslyckande går ju inte bort för det, eller hur??!! Skiljas Bloggen
.
jul 1, 2010
Man kan inte fly!!
Skillde mig från min "underbara" man för ett & ett halvt år sen ca...Å ja underbara...låter helt knäppt med tanke på vad som finns att läsa om otrohet & annat men känslorna bara dog :( vilket är en stor sorg. I vilket fall som helst är detta ju ett tag sen & min enfald trodde jag att jag kommit över alltihop, att jag gått vidare. Men har sedan 7 månader träffat en ny man, som också genomgår skillsmässa, inte riktigt klar ännu. Det är kanske detta som kickat igång mina känslor, jag vet inte!! Vet bara att man nånstans måste ventilera sig, för vilken vän eller släkting orkar höra detta nu liksom...Du borde vara nöjd, lycklig, du har ju hittat en ny man du är förälskad i och ni har det bra...ja visst är det så men känslan av ett misslyckande går ju inte bort för det, eller hur??!!
mar 23, 2010
Svar till "Var är alla"
Hej!
Besökte detta forum för första gången idag, och jag förstår inte heller hur man gör eller var alla är...Håller med om att det känns öde, men tydligen är vi i alla fall två....:)
feb 24, 2010
Var är alla?
Kikat runt lite på denna sidan och det verkar inte som att det finns så många aktiva medlemmar här?
Tänkte att detta skulle vara en sida där man ventilerade sina tankar, känslor och funderingar ring sitt äktenskap/relation eller vad man nu vill...
jan 29, 2010
Ida
Min man och hans bror ägde några fastigheter som deras nu avlidne far skrivit över på dom. Innan vi gifte oss så delade dom upp allt, vilket innebär att min man äger huset vi bor i.Han säger att om vi skulle skiljas så delas inte själva huset på oss båda. Kan det stämma? Jag har inte skrivit på något papper, något äktenskapsförord eller så. Han säger att det blev skrivet så när hans bror och han delade upp allt. Är det riktigt? Är det inte så att jag också måste skriva under?
Jag är 15år, min mamma har gått igenom en hjärtkrossande skiljmässa.
Jag har många minne med min bästavän(barndomsvän), jag har kännt henne sen dagis och vi var bästa vänner sen 1:an. Blodsysterar, det var vi. Vi bytte blod med varandra och hennes kompis hade berättat om att man kunde dela hjärta. Jag köpte en 'best-friend' halsband, hon hade ena hjärthalvan runt halsen och jag hade den andra hjärthalvan.
dec 27, 2009
Jul, jul, jul... ingen skiljer sig?
Mysko! Det har gått en hel julhelg utan att nån skilt sig i min närhet! Första julen på flera år utan nån som talat om att nu är det klippt. Nu skiljer vi oss.
Till och med våra vänner som vi trodde skulle skiljas för länge sen, och allra senast nu till jul, har börjat gå familjeterapi! Världen är konstig.
nov 14, 2009
Hans vilja...............
Jag vet inte vad som hände? Ena dagen var jag en gift kvinna som såg fram mot julen tillsammans med min man och mina barn.
Dagen efter skulle jag skiljas??
okt 23, 2009
klagomuren, hallå ?
Mitt livs första blogg-inlägg går lite i uppgivenhetens tecken. För 8 veckor sedan släppte hon "bomben" och det medföljande kaoset känslomässigt satte sina spår. Kommunikationen rasade trots löften om att det ska bli bättre såhär. Vi ska ju skiljas som vänner för barnens skull.
Jo, så låter det. Det lät bra, men det fungerar just nu inte. Jag är lite less på att vara ensam om att ta hand om hemmet. Huset skal säljas men allt som ska göras innan det ligger på mig. Försöker med alla schyssta medel få henne att förstå att hon också behöver delta och rådda saker om det ska bli gjort.
Hon skyller på att hon jobbar så mkt. Ett val hon gjort. En "kompromiss" säger hon men i en sådan skall väl båda känna att de har nåt positivt ut av det ? Som jag mår och känner mig funkar detta inte när jag ständigt måste göra avsteg från mitt jobbschema för att tillmötesgå hennes. Att utöver det ha hand om 3 barn själv varenda helg
Pengarna då ? Jo hon tjänar ju pengar. Men det intrycket som man får är att det mer och mer handlar om "mina" & "dina" med betoning på det förstnämnda när hon pratar om det.
Det här skrämmer mig. Att helt plötsligt gå från gemensam ekonomi till enskild fast med en hög gemensamma kostnader är inte någon lätt omställning. De pengar jag drar in försvinner från mitt lönekonto samma dag de kommit in. Därefter skall de inte röras "förrän räkningarna är lagda"....jaha ? och helt plötsligt åks det iväg och handlas kläder, skor och annat till sig själv för "sina" pengar. Sen när blev jag den som skall försörja familjen, stå för bilarna och allt med barnen så hon kan svassa iväg och bara skylla allt som händer på mig ? *suck*
Så fort det är tjafs är det mitt fel. Oavsett om hon startat något eller om jag tagit upp något som sedan blir infekterat är det mitt fel. Den dag hon vågar stå för och erkänna att hon faktiskt orsakat något av våra bråk är den dag hon på många år förtjänat ett fång blommor, och det ska jag i så fall ge henne.
okt 6, 2009
Orken är borta!
Jag har nu varit ensam i en vecka. Flyttade ut ur vårat gemensamma hus till en lägenhet. Vårat förhållande har varit bra i 22 år och vi har varit gifta i 16 år men med åren har det blivit ett "kompisförhållande". Våra tre barn 20, 18, 17 år har sina rum kvar i huset. Allt känns nu väldigt svårt mest gråter jag. Somnar men vaknar efter en stund och tankarna börjar gå runt. Våra barn har förstås en svår tid nu också de tycker att jag lämnat även dem, det dåliga samvetet gnager. Mitt förstånd säger att det kommer att bli bättre men det känns nu väldigt långt borta. Skulle vilja höra någons version om tiden efter skilsmässa.
sep 26, 2009
Ett föräldrakörkort behövs?
Behöver vi ett föräldrakörkort? För att undvika att barnen far illa, oavsett om de drabbas av en skilsmässa eller lever med sina föräldrar tills de ska flyga ut?
Jag och min fru har diskuterat en del, mest för att vi funderat över hur bra eller dåliga vi själva är, och svaret är inte givet. Men vi tror definitivt vi skulle kunna bidra med massor med tips för hur föräldrar ska kunna göra rätt, för barnens och deras eget bästa. Men vad säger ni där ute, skulle nån lyssna om vi drog igång en sån site? Eller?
Och vad tycker du? Kan du bidra? Eller känner du nån som skulle behöva en plats för frågor om hur man som förälder gör för att se till att barnen klarar skolan, inte super ihjälp sig eller börjar droga...